Krönikor

Livets erfarenheter

Häromdagen startade jag en blogg, en modeblogg till råge på allt, något som jag aldrig trodde jag skulle göra. Jag har försökt att stå emot och inte vara som alla andra. Men jag drogs med i trenden som en sorts magnet och nu är jag i full gång och uppdaterar flera gånger om dagen. Men det är mycket i livet man säger att man aldrig skulle göra, sen svisch… har man gjort det i alla fall.

”För att bli gammal och erfaren måste man först vara ung och galen”. Så står det på en tavla jag har här hemma.
 
Allt man gör blir till erfarenhet, men vad gör man med sin erfarenhet ? De bra erfarenheterna har man så klart stor nytta utav, de dåliga lär man sig utav. Vad är det man lär sig? Att inte göra om det som är dåligt? Gör man om det?
 
Jag har en dålig vana och det är att jag oftast gör om de ”dåliga” erfarenheterna. Eller kallar man det misstag? Nä det är för starkt ord.
 
Jag är snart trettio år, åldern då man ska vara gift och ha klämt ut minst två barn. Men jag faller alltid för fel karlar, det är en erfarenhet som jag inte lärt mig någonting på kan det tyckas. Själva giftermålet har jag alltid sett fram emot, men att leva med samma karl i resten av mitt liv! Nä jag får slänga ut honom efter jag fått min smekmånad på någon paradis ö. För någon så pass vettig karl finns det väl ändå inte, så man orkar stå ut med honom i typ trettio år eller mer? Eller så stannar man och tar hand om sin man, han är dock ett litet sällskap.
 
”Det bästa beviset för att erfarenhet inte hjälper är att hur många gånger man än har avslutat en kärlekshistoria så hindrar det en inte från att kasta sig in i en ny.” Kloka ord från den franske författaren Paul Bourget.
Det finns helt enkelt för många vackra män där ute som charmar en av stolen. Dom har en avslappnad sexig stil, en stil som säger – Jag bryr mig inte om dig och jag kommer aldrig att göra det. Men jag låtsas att jag gör det.
Deras blick är hypnotiserande, och hur många gånger man än har försökt att intala sig att denna man blir bara trubbel för ditt hjärta så står man där med ett fånigt leende på läpparna till slut. Man kan inte hjälpa det, man har själv ingen kontroll över vad man gör, man står där och flirtar och ler som en liten bimbo. Putar med rumpan och med brösten. Det står skrivet i pannan ”kom och ta mig jag är din”.
Vart tog den där mystiska kvinnan vägen som man hade bestämt sig för att vara, den starka som kan stå emot dessa ”farliga män”. Har hon lämnat mig…? Typiskt. Jaja man får väl lära sig tills nästa gång. Då ska jag vara stark!
 
En annan sak jag gör om och om igen det är att vara lat med studierna. Det finns så mycket annat roligt som råkar ta upp min tid, som att skriva självbekännande krönikor till exempel.
Jag spenderar även för mycket pengar på kläder. Garderoben måste uppdateras för varje, fest, årstid, och inte att förglömma…för varje humör. Jag är ju kvinna för guds skull!
 
Jag sover bort halva dagarna som en annan tonåring eftersom min motor inte börjar fungera förrän dagen blir till eftermiddag.
 
Men jag lovar, nästa vecka ska jag skärpa mig!
 
Eller… Ja det får väl tiden utvisa, jag är ju fortfarande UNG.
 

Tre perioder i livet: ungdomen, medelåldern och piggåldern

Den fjärde november blev jag tjugonio år. Sista året på tjugo, sista året som jag kan säga att jag är tjugo någonting, sista året innan allvaret börjar. Eller?

 

 

Mina väninnor som nått trettioårsstrecket säger att det är annorlunda att vara trettio än tjugo någonting. Omgivningen sätter press på en att vara vuxen, att börja ta livet på allvar. Ungdomen är definitivt över …

 

Min väninna, Alice, säger att jag är en frisk fläkt för henne, jag som fortfarande lever livet och kommer med mina singelhistorier då och då. De som fyllt trettio i hennes omgivning har stängt in sig i sina hus och lever vuxenliv. Medelåldern har börjat.

 

Självklart behöver man inte leva så, men visst känns det lite patetiskt att skutta upp på dansgolvet hållande en ölflaska och se till att bli dansgolvets medelpunkt när man är trettio år fyllda… och medelålders.

 

Vilken tur att jag har blivit född med gåvan att se ung ut då! Eller håller även jag på att mista mitt ungdomliga utseende?  

 

Häromdagen fick jag en liten försmak av hur det är att känna sig äldre. Jag och två väninnor som passerat trettioårsstrecket, skulle gå in på en mysig krog som ligger på Söder i Stockholm. När vi kom fram till dörrvakten säger han:

 

– Hur gamla är ni två då? Har ni leg?

 

Han tittade inte på mig, utan på mina två väninnor som är trettiotvå år gamla!

Ja, jösses hör och häpna!

 

– Hur gammal tror du jag är? Frågade jag chockat.

 

Dörrvakten tittade på mig, log och sa sedan:

 

– Du ser mognare ut.

 

Hmmpfr …

 

Jag minns när man nyss var fyllda tjugo år och skulle gå in på systemet, hur man tyckte att alla tittade fördömande på en. Man gick och sträckte på sig för att visa att jag faktiskt är här lagligt, jag är tjugo och inte sexton! När man gick fram till expediten för att betala var man hypernervös och hade id kortet i högsta hugg för att hinna visa det innan de kallade på vakterna för att de trodde man bara var sexton.

 

Nu blir jag överlycklig när de frågar om id kort. Fast inom mig bankar fortfarande hjärtat snabbt när jag går fram för att betala på systemet för jag känner mig fortfarande som den lilla oskyldiga tjejen på sexton år. Det är bara det att de fördömande blickarna har upphört, nu är jag en av dem.

 

Ungdomen, medelåldern … och ja, vad kommer sedan då? Ålderdomen? Det låter verkligen som en dom – ålderdom.

 

Min mamma är 60 år. Då borde hon väl ha passerat medelåldern och kommit in i ålderdomen, eller? Om de skulle skriva om henne i tidningen t ex, då tror jag knappast att det skulle stå ”en medelålders kvinna på 60 år”. Nej det skulle nog stå ”en äldre kvinna på 60 år”. Men hon ser inte ålderdomlig ut. Hon ser inte ”äldre” ut heller. Hon ser pigg ut! Det säger folk också till henne:  

– Vad du ser pigg ut!

Inte ”vad ungdomlig du ser ut” och inte ”vad mogen du ser ut”. Nej, ”Vad pigg du ser ut”! Tänk om någon sa det till mig nu, att ”du ser pigg ut” – i stället för att säga ”Du ser mognare ut”.  

Jag ser fram mot den åldern, tror den blir bra. Piggåldern.